Flagga för Great Star (USA 1818-1819)

År 1818 drog kongressen lärdom av fältproblemet: en ny flagglag fastställde deras antal varaktigt till tretton, för de grundande kolonierna, och bestämde att en stjärna skulle läggas till för varje ny delstat — alltid den 4 juli efter anslutningen. Med Tennessee, Ohio, Louisiana, Indiana, Mississippi och Illinois hade tjugo delstater nåtts. Vad lagen inte reglerade var stjärnornas placering. I nästan ett sekel överläts den åt tillverkaren, och så uppstod sida vid sida rader, cirklar, romber och medaljonger. Först 1912 beskrevs placeringen för första gången bindande.

Betydelse

Flaggan visar tretton röda och vita fält och i den blå kantonen tjugo stjärnor som själva fogas samman till en enda stor stjärna. Detta mönster kallades Great Star, den stora stjärnan, och var ett av många svar på den öppna frågan hur man ordnar det växande antalet stjärnor. Tanken är densamma som i valspråket E pluribus unum, av många ett: de enskilda delstaterna bildar tillsammans en gestalt. Eftersom lagen inte föreskrev något vajade sådana utkast jämsides med enkla stjärnrader — samma flagga, bara annorlunda ordnad.