Flagga för Star-Spangled Banner (USA 1795-1818)

När Vermont 1791 och Kentucky 1792 anslöt sig till unionen beslöt kongressen 1794 att höja både stjärnor och fält till femton. Denna flagga gällde från 1795 till 1818 och är därmed den enda som någonsin fört fler än tretton fält. Berömd blev den under det brittisk-amerikanska kriget: natten till den 14 september 1814 besköt brittiska fartyg Fort McHenry utanför Baltimore. Juristen Francis Scott Key följde anfallet från ett fartyg och såg i gryningen flaggan ännu vaja över fortet. Han skrev om det en dikt som 1931 blev Förenta staternas nationalsång. Originalflaggan från Fort McHenry hänger i dag på Smithsonian i Washington.

Betydelse

Flaggan visar femton vågräta fält, åtta röda och sju vita, och i den blå kantonen femton vita stjärnor i fem rader. Stjärnor och fält räknades då lika: för varje ny delstat skulle båda öka med en. Tanken föll på räknandet — vid varje anslutning hade fälten blivit smalare tills flaggan inte längre gick att urskilja på håll. År 1818 återgick kongressen därför till tretton fält för de grundande kolonierna och lät bara stjärnorna växa vidare. Denna version är den enda vars stjärnantal inte följer dagens regel.