Flagga för Dominikanska republiken

Flagga Dominikanska republiken, Flagga Dominikanska republiken
Bildförhållande:
2:3
Vexillologisk symbol:
Nationalflagga på land
Land:
Dominikanska republiken
Kapital:
Santo Domingo
Storlek:
48.422 km²
Befolkning:
8.833.634
Kontinent:
Nordamerika, Centralamerika
Språk:
Spanska
Valuta:
Dominikansk peso (DOP)
Flaggan antogs den:
05.11.1863
Flaggbilder får gärna användas. Men ange en länk till www.nationalflaggor.se som källa.

Bakgrundskunskap

När Dominikanska republiken blev självständig 1821 användes en gul-blå-rödrandig flagga som var inspirerad av den i Stor-Colombia. Den försvann i samband med annekteringen av Haiti 1822. I den antihaitiska befrielsekampen skapade ledaren för det hemliga sällskapet Trintarierna, Juan Pablo Duarte, en flagga som överlagrade ett vitt kors på Haitis första blå-röda flagga. Efter segern över Haiti 1844 hissades denna flagga som Dominikanska republikens flagga vid självständighetsförklaringen den 27 februari 1844. Av estetiska skäl ändrades flaggan till sin nuvarande form den 06.11.1844 (enligt andra källor den 08.11.1844). Det blå står för frihet, det röda för det blod som spillts i kampen för frihet och det vita korset för folkets religiösa tro.
Dominikanska republikens vapensköld är en sköld med flaggan som förebild. I mitten finns fyra korsade dominikanska flaggor, två korsade lansar, en öppen bibel och ett gyllene kors. Vapnet är omgivet av en krans av palm- och lagerkvistar. Ovanför en blå banderoll med statens motto i gyllene bokstäver: "Dios, Patria, Libertad" => "Gud, fosterland, frihet". Nedanför en röd banderoll med delstatens namn, också i guldbokstäver.

Text med tillstånd av Flaggenlexikon.de

Ett centrerat vitt kors som delar flaggan i fyra kvadranter; överst till vänster och nederst till höger blått; överst till höger och nederst till vänster rött; nationalvapnet mitt i korsets skärande axlar.

Anthem

Kompositör: José Reyés Textförfattare: Emilio Prud’homme
Texter:

1. Quisqueyanos valientes, alcemos
Nuestro canto con viva emoción,
Y del mundo a la faz ostentemos
Nuestro invicto, glorioso pendón.

¡Salve! el pueblo que, intrépido y fuerte.
A la guerra a morir se lanzó,
cuando en bélico reto de muerte
Sus cadenas de esclavo rompió.

2. Ningún pueblo ser libre merece
Si es esclavo, indolente y servil;
Si en su pecho la llama no crece
Que templó el heroísmo viril.

Mas Quisqueya la indómita y brava
Siempre altiva la frente alzará;
Que si fuere vil veces esclava
Otras tantas ser libre sabrá.

3. Que si dolo y ardid la expusieron
De un intruso señor al desdén,
¡Las Carreras! ¡Beler! Campos fueron
Que cubiertos de gloria se ven.

Que en la cima de heroíco baluarte,
De los libres el verbo encarnó,
Donde el genio de Sánchez y Duarte
A ser libre o morir enseñó.

4. Y si pudo inconsulto caudillo
De esas glorias el brillo empañar,
De la guerra se vió en Capotillo
La bandera de fuego ondear.

Y el incendio que atónito deja
De Castilla al soberbio león,
De las playas gloriosas le aleja
Donde flota el cruzado pendón.

5. Compatriotas, mostremos erguida
Nuestra frente, orgullosos de hoy más;
Que Quisqueya será destruida
Pero sierva de nuevo, jamás.

Que es santuario de amor cada pecho
De la patria se siente vivir;
Y es su escudo invencible, el derecho;
Y es su lema: ser libre o morir.

6. Libertad que aún se yergue serena
La victoria en su carro triunfal,
Y el clarín de la guerra aún resuena
Pregonando su gloria inmortal.

¡Libertad! Que los ecos se agiten
Mientras llenos de noble ansiedad
Nuestros campos de gloria repiten
¡Libertad! ¡Libertad! ¡Libertad! ¡Libertad!

Upptäck något nytt

Slumpmässiga flaggor från vår stora flaggdatabas. Låt oss överraska dig.